Lögn, förbannad lögn och retorik

Retorisk lögnare

En av de tidigaste och mest kända retorikerna var en man som hette Gorgias. När jag läste retorik i Uppsala fick vi lära oss att hans lovtal till Sköna Helena förmodligen skrevs för att bevisa en av hans och retorikens viktigaste insikter: retorik handlar inte om sanning. Retorik handlar om sannolikhet. Kan jag få 12.86% av svenska befolkningen att tro på att invandrare utgör ett hot mot ”Sverige” och ”den svenska kulturen” så spelar det ur en retorisk synpunkt ingen roll om jag ljuger och har fel. Så länge mina påstående är sannolika, så länge mina påståenden uppfattas som sanna av de som hör dem så är jag en lyckad retoriker. Det här har extremhögern vetat sedan långt innan Andra världskriget. Det är inget nytt.

Tekniken förändrar allt – även retoriken

Vad som däremot har förändrats i allra högsta grad sedan både Gorgias och Hitlers dagar är hur vi kommunicerar, hur vi tillgodogör oss information och var vi hämtar vår information. Med all teknik vi har att tillgå, med tusen olika sociala informationskanaler där algoritmer styr innehållet så att många av oss bara ta del av saker vi gillar. I den världen blir sannolikhetsbegreppet ännu mer närvarande. Hanif Bali, Moderat riksdagsledamot, la nyligen upp ett redigerat klipp från en debatt på sin Facebooksida. Klippet är redigerat av honom själv och får honom att framstå i bättre dager och hans debattmotståndare i sämre. Gör det här Hanif Bali till en ohederlig debattör? Absolut! Gör det honom till en oärlig människa? Självklart! Gör det honom till en lyckad retoriker? Uppenbarligen! 5600 personer har gillat klippet, 3600 har delat det. Läser man kommentarsfältet är det tydligt att folk tycker att Bali skött sig bra i debatten, att han verkligen tryckt till idioten från den andra sidan. Är klippet sant? Nej. Är det sannolikt? Tydligen. I alla fall för Hanif Balis följare.

Retorik i ett samhälle med tusen sanningar

I podcasten Atladottir och Bjurwald pratade de nyligen om fenomenet ”Post-truth society”. Tesen går ut på att vi är på väg in i ett samhälle där alla skapar sin egen sanning och faktaargumenten inte längre biter på folk. Så länge en person håller något för sannolikt och sen ser en artikel, ett klipp, ett uttalande, en meme, en snap eller lyssnar på en pod som bekräftar detta något så spelar det ingen roll om det visar sig vara falsk. I ett post-truth society skapar vi alla vår egen sanning, en sanning som fakta inte biter på. Min kollega Elinor Falkman pratade om just det här när hon var på Publicistklubben för ett par veckor sedan. Kolla 24 minuter in i klippet:

 

Ingen är värre än Trump

Donald Trump och hans framgångar är det yttersta bevis för att vi lever i ett post-truth society. Här har vi en man som kandiderar till världens mäktigaste position som gång på gång på gång ljuger. Men det spelar ingen roll.

Om inte klippet övertygar er så kan ni lyssna på senaste avsnittet av podcasten This American Life. De tar upp det faktum att Donald Trump vid en presskonferens den 16 september i år meddelade att han numera tror på det att Barack Obama är född i USA. Det har visserligen varit ett faktum att Obama är född i USA sedan 1961, men eftersom Trump tidigare varit ledande bland de som fört fram konspirationsteorin att Obama skulle vara född utanför USA (och därmed inte skulle kunna bli president) var det här något som krävde en presskonferens. Men Trump skulle inte vara Trump utan att ljuga lite också när han väl öppnar munnen. Under presskonferensen sa han också följande: ”Hillary Clinton and her campaign of 2008 started the birther controversy. I finished it. I finished it. You know what I mean.”.

Det här är 100% falsk. Clintons kampanj startade inte ryktet att Obama var född utanför USA. Inget nytt under solen. Det riktigt intressanta är dock att det i en undersökning ett par dagar senare visade sig att 1/3 av potentiella väljare i Florida var övertygade om att Hillary Clinton startade hela konspirationsteorin. Trump ljög visserligen, men vad gör det när tillräckligt många håller det han sa för sannolikt?

Vad har retoriker för ansvar?

Etik och moral inom retoriken har diskuterats sedan Platon och Aristoteles dagar. Är retoriken ond för att den kan användas för att vilseleda folk? Är retoriken god för att den kan övertyga folk om att göra bra saker? Är retoriken ingetdera, utan bara ett verktyg? Jag vill hävda de sistnämnda och att det är upp till varje enskild person att vara en så etiskt och moraliskt försvarbar människa som det bara går. Vad det nu innebär. Retoriken kan inte beskyllas för det Kent Ekeroth, Hanif Bali eller Donald Trump gör, lika lite som en dator kan beskyllas för lögnerna som sprids på internet. Här blir retoriken snarare ännu viktigare. Retorikkunskap fungerar nämligen också som ett vaccin mot andras försök att lura oss, andras försök att använda retoriken verktyg emot oss. Det, tillsammans med en stor dos källkritik är det enda som kan stå emot lögnerna. Eller som Hans Rosling sa: Det här är ingenting man kan diskutera – jag har rätt och du har fel.

 

/Johan Falkman, Falkman Råd & Retorik


Presidentvalet i USA: hur var kandidaternas retorik i den sista debatten?

I går natt hölls den tredje och sista debatten inför presidentvalet den 8 november. Man förväntade sig den smutsigaste och fulaste debatten i världshistorien. Men de som hade ställt klockan, poppat popcorn och sett fram emot all pajkastnings moder blev nog besvikna.

Retorik i debatt

Vi fick de första 40 minuterna se en samlad, lågmäld och saklig Donald Trump som pratade om politiska sakfrågor och vad han står för. Han lyckades nog verkligen nå sina kärnväljare genom att vara tydlig i frågor om abort, invandring och utnämning av domare till högsta domstolen. Vi hade just börjat fundera på om siffrorna kanske skulle börja vända än en gång, dvs att Trump efter denna debatt möjligen kunde knapra in på Hillary Clintons försprång i mätningarna, när något hände. Eller, för att vara mer exakt: Trump hände. När han fick frågan om han skulle acceptera utgången av valet, oavsett vad det må bli, så svarade Trump först svävande och när moderatorn pressade så sa han att ”Vi får se… jag låter er vara nyfikna”.

Trumps retorik kritiseras igen

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Trump anklagades för att vara både odemokratisk och opatriotisk av så väl framträda republikaner, demokrater och vanligt folk. Det har aldrig förut hänt att en presidentkandidat har insinuerat att hen inte kommer acceptera den demokratiska processen. Alla amerikanska tidningar hade detta som förstanyhet dagen efter och Trumps kampanjchef kunde inte ens försöka rädda hans ord i samtal med media dagen efter. Kanske (eller förhoppningsvis beroende på vem man frågar) var detta spiken i kistan för Trumps möjligheter att bli vald till president i november.

Clintons gick för retorisk knockout

Hur skötte sig Clinton då? Jo, hon höll sig på mattan och fick in ett par smällar på sin motståndare. Hon lyckades skickligt (eller slugt beroende på vem man frågar) undvika frågorna om hennes välbetalda tal och mejlskandalen. Hade Trump varit en mer erfaren debattör så hade han naturligtvis inte låtit henne slippa undan så lätt. Han missade flera gånger mer eller mindre öppna mål. Men det är svårt att debattera väl, att hålla egen linje samtidigt som man tar in den andres argument och formulerar motargument. Det krävs teknik, övning och erfarenhet för att bli duktig på att debattera live på det här sättet. Clinton har alla de sakerna, Trump har inga.

Som retoriker så lyssnar man ju efter guldkorn, bevingade ord, snygga vändningar och retoriska stilfigurer. Debatten var tyvärr fattig på detta.
Höjdpunkten var nog när Clinton jämförde hennes och Trumps erfarenheter och ställde de mot varandra på ett mycket effektivt sätt. Kolla här bara:

 

“When I was in the Situation Room monitoring the raid that brought Osama bin Laden to justice, he was hosting the Celebrity Apprentice.” 

Elinor var som vanligt med i Expressen TV och kommenterade debatten. Ni kan se hela sändningen här, Elinor är med från 6:30:

 

/Falkman Råd & Retorik


Presidentvalet i USA: Michelle Obama bevisar att hon är valets skickligaste retoriker

Årets presidentval är verkligen unikt i det att vi aldrig haft två kandidater som är så impopulära. I ena ringhörnan har vi Hillary Clinton som folk kallar en etablerad lögnhals, en etablissemangspolitiker som kämpar bara för sitt eget maktbegärs skull. I andra hörnan står Donald Trump, kanske den mest okvalificerade kandidaten i hela USA:s historia. En man som uttrycker sig rasistiskt, grovt sexistiskt, konspiratorisk och nedsättande mot så många han bara kan.

Presidentvalet retorik

Därför var det flera av oss som blev glada förra veckan när Michelle Obama klev ut på scen i New Hampshire och höll ett tal där hon kritiserade Trump och hans senaste uttalanden. Många spekulerar i att Michelle Obama är så populär i USA att hon är den enda personen ur Demokraternas högsta skikt som Trump inte vågar eller kan attackera. Hillary själv sa ju själv i senaste presidentvalsdebatten att hon ville ”citera min goda vän Michelle Obama”. Ett klassiskt knep inom retoriken som kallas renomésnyltning. ”Eftersom Michelle Obama är Hillary Clintons vän så måste Hillary vara en bra person” är tanken att vi ska tänka. Många hoppas och tror också att vi om några år kan komma att få våran andra president Obama i Vita Huset – även om Michelle Obama själv har förnekat detta upprepade gånger.

Röstens roll i retoriken

Det som slog oss när vi lyssnade på talet var hur uppfylld Michelle Obama var av det hon sa och hur hon verkligen lät sin röst och sitt röstläge spegla talets budskap. När hon pratar om sin avsky för sättet Trump uttrycker sig på, när hon pratar om alla kvinnors upplevelse av sexuella trakasserier så darrar hon på rösten, man märker att det här är känslosamt och viktigt för henne. När det sedan är dags att hylla Hillary är darret som bortblåst. Istället ökar intensiteten och självsäkerheten. Michelles röst speglar verkligen talets innehåll och budskap. Är det förberett? Är det medvetet? Självklart. En så här duktig retoriker lämnar ingenting åt slumpen.

Se hela det fantastiska talet här:

/Falkman Råd & Retorik

Ps. Vill du bli en lika skicklig retoriker som Michelle Obama? Falkman Råd & Retorik erbjuder massa utbildningar och retorikkurser för dig som vill lära dig mer. Hör av dig till oss så berättar vi mer vad vi kan göra för er!


Presidentvalet i USA: Elinor pratar på Publicistklubben

Igår var jag inbjuden till Publicistklubben för att prata om det amerikanska valet, om Donald Trumps framgångar  är mediernas fel och hur Trumps och Clintons retorik skiljer sig åt. Med mig på scenen var journalisten Henrik Torehammar och Ekots utrikeschef Ginna Lindberg.

 

Presidentvalet i USA

 

Samtliga på scenen var i chock över nivån på den andra debatten mellan de två presidentkandidaterna. Vi återkom upprepade gånger till att det aldrig förut har varit sån pajkastning, så mycket attacker och direkta personangrepp i en sådan debatt förut. Det är verkligen en utmaning att som svensk försöka ta ett kliv ur sig själv för att förstå vad som händer ur ett amerikanskt perspektiv. Vi kom också fram till att det varken är journalisternas eller de experter som uttalar sig i mediernas fel att Trump rönt så stora framgångar (pjuh). Däremot kan vara en bra ide att vara medveten om hur vi bedömer och mäter kandidaterna olika och vad det får för konsekvenser.

Bör extremister få synas i svenska medier?

I vårt samtal snuddade vi också vid utmaningen svenska medier ställs inför när det gäller att ge utrymme till individer och grupper med extrema åsikter. I debatten efter oss så diskuteras yttrandefrihet och främlingsfientlighet djupare och mer ingående. Vill ni titta på vårt samtal och debatten så börjar sändningen vid 10.20 nedan.
 

/ Elinor Falkman, Falkman Råd & Retorik


Presidentvalet i USA: Analys av nattens debatt

Presidentvalet debatt

Nattens presidentvalsdebatt var ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. Vi som retoriker hade svårt att hitta passager som höjde sig över Paradise Hotel-nivå. Det var pajkastning, personangrepp och på alla sätt och vis ovärdigt. Formatet för debatten var något annorlunda mot det vi är vana vid. De flesta av frågorna kom från publiken och moderatorerna tog också upp frågor som väljare ställt på sociala medier. Frågorna var bra, men mycket få av dem besvarades med samma intresse och respekt som de ställts.

Trump ställdes mot väggen direkt

En av de första frågorna som ställdes gällde de senaste dagarnas största snackis – Trumps sexistiska uttalanden som fångats på band. Här fick Trump en chans att verkligen ta avstånd från det han sagt och rikta en ursäkt mot de kvinnor han syftat på i sina kommentarer. Gjorde han det? Absolut inte. Istället pratade han om hur illa IS är och den enda slutsatsen vi kan dra var att han i princip vill meddela oss att ”jaja – jag är i alla fall inte lika dåligt som IS.” Han passade också på att understryka att Bill Clinton hade varit värre på sin tid (här satt vi med skämskudden för ansiktet, det var bara för pinsamt och långsökt att se Trump försöka skifta fokus). Trump kallar sina kommentarer för omklädningsrumssnack. De må vara sant att tonen bland pojkar och män traditionellt sätt kan vara opassande och rå i omklädningsrum, men väldigt få av dessa män kandiderar till världens mäktigaste ämbete. Vi förväntade oss faktiskt en mer genuin ursäkt av Trump i det här skedet.

Clinton lyckades här få in en bra passage där hon pratade om vad hon önskade för landets framtid. Vi fick höra en snygg retorisk stilfigur, en anafor, när Clinton började en serie meningar med ”we will”. Äntligen svängde det lite!

Trump hotade Clinton med fängelse

Under debattens gång behandlades bla Obamacare, utrikespolitik och Hillarys e-mailskandal – men nästan helt utan innehåll och utveckling. Anmärkningsvärt var dock att Trump öppet sa sig oenig med sin vicepresidentkandidat Mike Pence uttalanden om hur USA bör hantera Syrien. En av de största utmaningarna som framhållits för den nya presidenten är hur väl hen kommer lyckas ena landet, kongressen och senaten så att förändringar faktiskt kan genomföras. Trump visar med detta uttalande att han inte ens är överens med sin högra hand.

En annan anmärkningsvärd passage var när Trump attackerade Clinton angående hennes e-mailskandal och sa att kan skulle tillsätta en speciell utredning att granska henne om han blev president. Ordväxlingen slutade med att Trump säger att han skulle kasta Clinton i fängelse. Denna retorik känner vi igen från totalitära stater där kritiker till regimen fängslas – inte från demokratier som USA. Trumps hot om att slänga Clinton I fängelse stärker knappast förtroendet för honom hos osäkra väljare och dessutom visar det att han har väldigt liten förståelse för vilken makt en president faktiskt har.

Clinton hanterade frågorna om innehållet i de hackade e-mailen dåligt, speciellt i frågan om hon, så som det antyddes i mejlen, har en ”offentlig” politisk åsikt och en ”privat” politisk åsikt. Istället för att svara direkt på frågan så började hon svamla om Abraham Lincon. Clinton borde tagit tillfället i akt att försöka stärka sin trovärdighet genom att vara ärlig mot väljarna.

Sparade det roligaste till sist

Den roligaste frågan kom sist. En i publiken frågade om de båda kandidaterna ändå hade en bra sak att säga om varandra. Clinton får svara först och säger, något motvilligt, att hon beundrar Trumps barn. Trump svarar att han beundrar Clinton för att hon inte ger upp, för att hon är en kämpe. Sen är debatten slut. De sista orden som ringer i tystnaden och som tittarna kommer ihåg är alltså att Trump berömmer Clinton, fast han tidigare har ifrågasatt hennes uthållighet och hälsa. Vi tror knappast att Trump är glad över att det sista som sades i den andra presidentkandidatdebatten är hans beröm till Clinton.

Vem vann?

Så vem vann egentligen debatten? I detta lågvattenmärke så har vi svårt att utlysa en vinnare, ingen av kandidaterna lyckades nog övertyga några andra än sina egna anhängare. Men måste vi välja så skulle vi säga att Hillary Clinton vann på poäng. Hon lyckades vid några få tillfällen låta som en möjlig president.

Bäst: Publikens och väljarnas frågor – de var välformulerade och spännande. När en muslimsk kvinna i publiken ställer sig upp och frågar hur kandidaterna planerar att hantera den växande islamofobin i USA så väljer Clinton att gå fram till henne och svara henne ansikte mot ansikte, medan Trump vänder ryggen mot henne och riktar sig till moderatorerna och kamerorna.

Sämst: Att ingen av kandidaterna valde att verkligen svara sakligt och utförligt på frågorna. Att Trump tyckte att hans grova sexistiska uttalanden inte var lika illa som det IS gör och att han därför inte behöver be om ursäkt – och att Bill Clinton dessutom ändå var värre på sin tid. Att Hillary Clinton inte svarade ärligt på frågan om innehållet i hennes läckta e-mails.

 

 

Den tredje och sista debatten hålls natten mellan den 18 och 19 oktober. Du kan följa den tillsammans med Elinor i Expressen TV. Det lär ju inte bli värre än det vi fick se den här gången. Eller?

/Falkman Råd&Retorik (bakom skämskudden)


Partiledardebatten i SVT: Så skötte sig partiledarna

Under söndagskvällen var det dags för partiledardebatt i SVT. Alla åtta riksdagspartier fanns på plats i SVTs studio då frågor som skolan, integration, flyktingpolitik, klimatet och säkerhetspolitik skulle diskuteras. Vi har utvärderat debatten och tittat på hur partiledarna klarade av uppgiften ur ett retorisk perspektiv.

Partiledardebatt i SVT

Svenska debatterna har de senaste åren följt samma linje som svensk politik i allmänhet. Två tydliga block, en rasist i rummet som ingen vill ha att göra med, stora ytterligheter och en oerhört uppskruvad ton. Efter Björklunds utspel i veckan där han öppnade upp för ett framtida samarbete med Socialdemokraterna fanns ändå en viss förväntan i luften, i alla fall hos oss. Skulle partiledarna våga närma sig varandra? Skulle blockgränserna suddas ut, eller i alla fall göras lite mer otydliga? Det korta svaret är nej. Vi har fortsatt två tydliga block i Sverige och ett tag till kommer nog SD hållas utanför makten.

En positiv utveckling som vi ser det är att partiledarna den här debatten i mindre utsträckning upprepade inövade one-liners tills man som tittare vill slita av sig öronen. Alla partiledare verkar ha övat på att faktiskt svara på frågor, något vi väljare naturligtvis tackar för. Formatet bjuder in till både käbbel, trams och vuxna människor som pratar i munnen på varandra, men just ikväll var ändå partiledarna ganska duktiga på att vänta på sin tur att snacka. Men vem klarade sig egentligen bäst? Här är våra betyg:

 

Stefan Löfven (S) Partiledardebatt retorik
Debattformatet har inte varit Löfvens styrka tidigare och även om han börjar bli marginellt varmare i kläderna så var kvällens framträdande ingen succé. Han känns ofta stressad, svarar otydligt på frågor och säger egentligen ingenting som man kommer ihåg eller som står ut. Pratar i floskler.

Bäst: När han är tydlig mot Jimmie Åkesson och kallar SD för rasister och nazister.
Sämst: Otydligheten och otrevligheten mot Anna Kindberg Batra, inte minst när han förminskande säger ”du är ju egentligen en intelligent person”. Onödig.

 

Partiledardebatt FridolinGustav Fridolin (MP)
Åsa Romson har inte övertygat i tidigare debatter och nog måste alla som hoppas på framgångar för Miljöpartiet blivit glada när det återigen var Gustav Fridolins tur att föra partiets talan. ”Självförtroende, kontroll och framåtanda” var enligt Fridolins egna fusklapp det han satsade på, men hur bra gick det? Vi tyckte att Fridolin kändes för bakåtlutad, för avslappnad, nästan lite loj. Brinner till när han pratar klimat.

Bäst: Känns påläst och förberedd, lugn och trygg.
Sämst: Energinivån. Ibland blir lugnet nästan såsigt, sövande.

 

Retorik i partiledardebattJonas Sjöstedt (V)
Sjöstedt har alltid varit bra i debatter. Tydligt ideologisk, förberedd, knivskarp. Ofta har det också varit han (tillsammans med Hägglund) som stått för de humoristiska inslagen, ofta samtidigt som han ifrågasätter Jimmie Åkesson. Trots att han inte alltid når hela vägen fram så briljerar han i det som är Vänsterpartiets hjärtefrågor. Går på alla partier, inklusive S och MP. Imponerande.

Bäst: När han med tårar i ögonen pratar om sina barn, flyktingfamiljer och Sveriges asyllagar. Genuint, känslosamt och uppfriskande.
Sämst: I ordväxlingar har han en tendens att bli lite otydlig och tappa bort sig. Märktes inte minst när han avkräver svar av Björklund om Nato – trots att Björklund svarat på frågan tre gånger.

 

JImmie Åkesson retorikJimmie Åkesson (SD)
Kanske har den senaste tidens skandaler fått Åkesson ur balans. En annars så stark retoriker faller under större delen av kvällen platt. Jimmie Åkesson känns nervös, fumlig, dåligt förberedd och pressad. Beter sig aggressivt när han blir utmanad. Det som är tänkt att bli hans stora gest – utrullningen av en lista med skandaler kopplade till Socialdemokraterna –  faller bokstavligt talat lika platt som han själv.

Bäst: Inte mycket ikväll. Han får in sitt förslag om en folkomröstning gällande medlemskap i Nato. Det är det enda han lyckas med under kvällen.
Sämst: Det mesta är dåligt, men hans svar på tal till Ebba Busch Thor tar priset. Att svara ”mmmm” när man påminns om att ens partimedlemmar varit rasistiska och antisemitiska är under all kritik.


Retorik i partiledardebattEbba Busch Thor (KD)
 De som varit oroliga för att Ebba Busch Thor inte ska kunna fylla Hägglunds skor kan efter kvällens debatt andas ut. Hon är påläst, saklig, ber om tydliga svar och ger det samma själv.

Bäst: När hon trycker dit Jimmie Åkesson.
Sämst: Hennes exempel ur verkligheten känns lite lösrykta och forcerade.

 

Partiledardebatt 2016Jan Björklund (L)
Har uppenbarligen identifierat Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt som en fiende, någon man vill trycka dit och måla upp som ett hot mot Sverige. Tar varje chans han får att rikta udden mot partiet. Är överlag lugn i debatten, det märks att han varit med ett tag. Erfarenheten lyser igenom. Det gör honom trygg, om än inte bländande.

Bäst: Står stadigt när det debatteras Nato, även när Jonas Sjöstedt försöker sätta honom på pottan. Rätt rolig vid ett par tillfällen, inte minst här:


Sämst: Är aldrig riktigt dålig, men kanske heller aldrig fantastisk. Jämntjock.

 

5Annie Lööf (C)
Kvällens stjärna. Lööf känns mer statsministermässig än Anna Kindberg Batra och Stefan Löfven och har stenkoll på både på sitt eget parti och på de andra. Retorisk lyser hon klart ikväll. Lööf är kunnig, påläst och engagerad.

 

Bäst: Allt. Debattekniskt överlägsen, ger alltid svar på tal utan att förminska eller håna sina motståndare.
Sämst: Annie Lööf håller en hög nivå debatten igenom. Blir aldrig dålig.

 

Partiledardebatt retorikAnna Kinberg Batra (M)
Precis som Löfven kämpar hon med formatet. Kindberg Batra vill framstå som en framtida statsminister och går därför ständigt till attack. Som åhörare kan det bli lite tröttsamt. Ur ett retoriskt perspektiv skulle det nog vara bra att lägga lite mer krut på att presentera sin egen politik och lite mindre på att kritisera regeringens.

Bäst: ”Nolltolerans mot underleverans” säger Kindberg Batra när hon pratar om Moderaternas vision för skolan. Snygg retorisk stilfigur.
Sämst: Fokuset.

 

Missade du debatten? Se den i sin helhet här!

/Falkman Råd & Retorik


Presidentvalet i USA: Donald Trumps ”ursäkt”

Under fredagen släpptes den här inspelningen från 2005 där Trump, ovetandes om att det han säger spelas in, är grovt sexistisk:

Som ett svar på videon släppte Trump en video där han ber om ursäkt för sitt beteende. Så här låter den så kallade ursäkten:

Som retoriker blir det i den här videon tydligt vilken skillnad förberedelse gör för alla som vill föra fram ett budskap. Den Donald Trump vi är vana att se och lyssna på, han som håller otydliga tal där grodor, rasistiska tillmälen och ogenomtänkta uttalanden flyger ur munnen, den Donald Trump är som bortblåst i den här videon. Istället får vi för första gången se en Trump som till en början i alla fall nästan känns presidentlik. Han är lugn, han är samlad, han har ett tydligt budskap som han framför på ett tydligt sätt.

Trumps trovärdighet försvinner

För de av oss som hoppas på att få se Hillary Clinton i Vita Huset i vinter var början av den här videon jobbig att se på. Men som tur är så skulle Trump inte vara Trump utan att utnyttja varje tillfälle han får till att stoppa sin egen fot i munnen. Jag vill hävda att hans trovärdighet (som ju inte direkt är skyhög till att börja med) fullständigt försvinner när han i slutet av videon blandar in Bill Clintons kvinnoaffärer i sin egen soppa.

Författaren Richard Hine säger det bättre än någon annan:

/Johan Falkman, retoriker


Presidentvalet i USA: Så gick debatten mellan vicepresidentkandidaterna

Elinor har under hela våren analyserat upptakten till det amerikanska presidentvalet i Expressen TV. I höst växlar Expressen upp och sänder alla debatter. Elinor kommer vara i studion och analysera retoriken. Så här tycker Elinor om senaste debatten:

”Vid en debatt är det två målgrupper som ska övertygas – både den som står framför dig och publiken som lyssnar. Detta innebär att man kan ”vinna” över den ena men förlora den andra – det var detta som hände när vice presidentkandidaterna Mike Pence (R) och Tim Kaine (D) möttes i debatt natten mellan den 4:e och 5:e oktober. På pappret vann Kaine, han hade tydligare och mer kraftfulla argument, snabbare återkopplingar och lyckades använda Pence argument mot honom. MEN och detta är ett stort MEN – han gick onödigt mycket till attack och avbröt både Pence och Moderatorn otaliga gånger. Detta gjorde att Pence vann sympatier och publikens välvilja – vilket i sin tur ledde till att Pence utropades till debattens vinnare. Även inom retoriken så kan man vinna slaget men förlora kriget.

Natten mellan 9-10 oktober är det dags för den andra debatten mellan Trump och Clinton. En stor del av debatten kommer upplåtas åt publikfrågor – något som Trump är ovan vid och tidigare hanterat dåligt. Clinton däremot är mycket van vid detta och det sägs vara en av hennes starkaste sidor.

Värt att notera är att Orkanen Matthews framfart kan komma att påverka kampanjerna i stort och den kommande debatten specifikt.”

Se hela Elinors analys i Expressen här:

 

Följ hela valet på Expressen och Elinors analyser här i bloggen!


Expertmötet – Elinor pratar retorik med Nordea

I senaste numret av Nordeas kundtidning Private Banking blir Elinor intervjuad om retorik och makthavare. Dessutom tipsar hon om både bra filmer, serier och böcker att läsa om man är intresserad av Retorik. Delar av intervjun går att läsa här nedanför. Klicka på bilden så kommer du till hela numret!

Elinor_Nordea


Mehmet Kaplan avgår – hur gick presskonferensen?

KaplanSå har då Mehmet Kaplan tillslut avgått och som retoriker börjar man naturligtvis fundera på hur han klarade av sin sista presskonferens? Sådär visade det sig. Elinor analyserade i Expressen igår och kom fram till att Kaplan inte borde försökt dölja sin ilska. Det går nämligen inte, så länge man inte är skådis.

Så hur ska vi då göra när vi är förbannade och måste ställa oss framför en grupp människor och tala? Något kortfattat kan man säga att man har två alternativ:

  1. Sluta vara arg. Inse att ilskan inte hjälper i framförandet utan står i vägen för det du vill säga.
  2. Säg att du är arg och förklara varför innan du går vidare. Det är mänskligt att bli arg och alltid en bra idé att vara ärlig med sin publik.

Som ett sista tips kan vi ju också säga att det är en bra idé att inte äta middag med fascister om du är minister i en regering. Eller, det är en bra idé att inte äta middag med fascister oavsett vem du är.

/Johan & Elinor

 


Äldre inläggNyare inlägg