En av de tidigaste och mest kända retorikerna var en man som hette Gorgias. När jag läste retorik i Uppsala fick vi lära oss att hans lovtal till Sköna Helena förmodligen skrevs för att bevisa en av hans och retorikens viktigaste insikter: retorik handlar inte om sanning. Retorik handlar om sannolikhet. Kan jag få 12.86% av svenska befolkningen att tro på att invandrare utgör ett hot mot ”Sverige” och ”den svenska kulturen” så spelar det ur en retorisk synpunkt ingen roll om jag ljuger och har fel. Så länge mina påstående är sannolika, så länge mina påståenden uppfattas som sanna av de som hör dem så är jag en lyckad retoriker. Det här har extremhögern vetat sedan långt innan Andra världskriget. Det är inget nytt.
Tekniken förändrar allt – även retoriken
Vad som däremot har förändrats i allra högsta grad sedan både Gorgias och Hitlers dagar är hur vi kommunicerar, hur vi tillgodogör oss information och var vi hämtar vår information. Med all teknik vi har att tillgå, med tusen olika sociala informationskanaler där algoritmer styr innehållet så att många av oss bara ta del av saker vi gillar. I den världen blir sannolikhetsbegreppet ännu mer närvarande. Hanif Bali, Moderat riksdagsledamot, la nyligen upp ett redigerat klipp från en debatt på sin Facebooksida. Klippet är redigerat av honom själv och får honom att framstå i bättre dager och hans debattmotståndare i sämre. Gör det här Hanif Bali till en ohederlig debattör? Absolut! Gör det honom till en oärlig människa? Självklart! Gör det honom till en lyckad retoriker? Uppenbarligen! 5600 personer har gillat klippet, 3600 har delat det. Läser man kommentarsfältet är det tydligt att folk tycker att Bali skött sig bra i debatten, att han verkligen tryckt till idioten från den andra sidan. Är klippet sant? Nej. Är det sannolikt? Tydligen. I alla fall för Hanif Balis följare.
Retorik i ett samhälle med tusen sanningar
I podcasten Atladottir och Bjurwald pratade de nyligen om fenomenet ”Post-truth society”. Tesen går ut på att vi är på väg in i ett samhälle där alla skapar sin egen sanning och faktaargumenten inte längre biter på folk. Så länge en person håller något för sannolikt och sen ser en artikel, ett klipp, ett uttalande, en meme, en snap eller lyssnar på en pod som bekräftar detta något så spelar det ingen roll om det visar sig vara falsk. I ett post-truth society skapar vi alla vår egen sanning, en sanning som fakta inte biter på. Min kollega Elinor Falkman pratade om just det här när hon var på Publicistklubben för ett par veckor sedan. Kolla 24 minuter in i klippet:
Ingen är värre än Trump
Donald Trump och hans framgångar är det yttersta bevis för att vi lever i ett post-truth society. Här har vi en man som kandiderar till världens mäktigaste position som gång på gång på gång ljuger. Men det spelar ingen roll.
Om inte klippet övertygar er så kan ni lyssna på senaste avsnittet av podcasten This American Life. De tar upp det faktum att Donald Trump vid en presskonferens den 16 september i år meddelade att han numera tror på det att Barack Obama är född i USA. Det har visserligen varit ett faktum att Obama är född i USA sedan 1961, men eftersom Trump tidigare varit ledande bland de som fört fram konspirationsteorin att Obama skulle vara född utanför USA (och därmed inte skulle kunna bli president) var det här något som krävde en presskonferens. Men Trump skulle inte vara Trump utan att ljuga lite också när han väl öppnar munnen. Under presskonferensen sa han också följande: ”Hillary Clinton and her campaign of 2008 started the birther controversy. I finished it. I finished it. You know what I mean.”.
Det här är 100% falsk. Clintons kampanj startade inte ryktet att Obama var född utanför USA. Inget nytt under solen. Det riktigt intressanta är dock att det i en undersökning ett par dagar senare visade sig att 1/3 av potentiella väljare i Florida var övertygade om att Hillary Clinton startade hela konspirationsteorin. Trump ljög visserligen, men vad gör det när tillräckligt många håller det han sa för sannolikt?
Vad har retoriker för ansvar?
Etik och moral inom retoriken har diskuterats sedan Platon och Aristoteles dagar. Är retoriken ond för att den kan användas för att vilseleda folk? Är retoriken god för att den kan övertyga folk om att göra bra saker? Är retoriken ingetdera, utan bara ett verktyg? Jag vill hävda de sistnämnda och att det är upp till varje enskild person att vara en så etiskt och moraliskt försvarbar människa som det bara går. Vad det nu innebär. Retoriken kan inte beskyllas för det Kent Ekeroth, Hanif Bali eller Donald Trump gör, lika lite som en dator kan beskyllas för lögnerna som sprids på internet. Här blir retoriken snarare ännu viktigare. Retorikkunskap fungerar nämligen också som ett vaccin mot andras försök att lura oss, andras försök att använda retoriken verktyg emot oss. Det, tillsammans med en stor dos källkritik är det enda som kan stå emot lögnerna. Eller som Hans Rosling sa: Det här är ingenting man kan diskutera – jag har rätt och du har fel.
/Johan Falkman, Falkman Råd & Retorik