Nattens presidentvalsdebatt var ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. Vi som retoriker hade svårt att hitta passager som höjde sig över Paradise Hotel-nivå. Det var pajkastning, personangrepp och på alla sätt och vis ovärdigt. Formatet för debatten var något annorlunda mot det vi är vana vid. De flesta av frågorna kom från publiken och moderatorerna tog också upp frågor som väljare ställt på sociala medier. Frågorna var bra, men mycket få av dem besvarades med samma intresse och respekt som de ställts.
Trump ställdes mot väggen direkt
En av de första frågorna som ställdes gällde de senaste dagarnas största snackis – Trumps sexistiska uttalanden som fångats på band. Här fick Trump en chans att verkligen ta avstånd från det han sagt och rikta en ursäkt mot de kvinnor han syftat på i sina kommentarer. Gjorde han det? Absolut inte. Istället pratade han om hur illa IS är och den enda slutsatsen vi kan dra var att han i princip vill meddela oss att ”jaja – jag är i alla fall inte lika dåligt som IS.” Han passade också på att understryka att Bill Clinton hade varit värre på sin tid (här satt vi med skämskudden för ansiktet, det var bara för pinsamt och långsökt att se Trump försöka skifta fokus). Trump kallar sina kommentarer för omklädningsrumssnack. De må vara sant att tonen bland pojkar och män traditionellt sätt kan vara opassande och rå i omklädningsrum, men väldigt få av dessa män kandiderar till världens mäktigaste ämbete. Vi förväntade oss faktiskt en mer genuin ursäkt av Trump i det här skedet.
Clinton lyckades här få in en bra passage där hon pratade om vad hon önskade för landets framtid. Vi fick höra en snygg retorisk stilfigur, en anafor, när Clinton började en serie meningar med ”we will”. Äntligen svängde det lite!
Trump hotade Clinton med fängelse
Under debattens gång behandlades bla Obamacare, utrikespolitik och Hillarys e-mailskandal – men nästan helt utan innehåll och utveckling. Anmärkningsvärt var dock att Trump öppet sa sig oenig med sin vicepresidentkandidat Mike Pence uttalanden om hur USA bör hantera Syrien. En av de största utmaningarna som framhållits för den nya presidenten är hur väl hen kommer lyckas ena landet, kongressen och senaten så att förändringar faktiskt kan genomföras. Trump visar med detta uttalande att han inte ens är överens med sin högra hand.
En annan anmärkningsvärd passage var när Trump attackerade Clinton angående hennes e-mailskandal och sa att kan skulle tillsätta en speciell utredning att granska henne om han blev president. Ordväxlingen slutade med att Trump säger att han skulle kasta Clinton i fängelse. Denna retorik känner vi igen från totalitära stater där kritiker till regimen fängslas – inte från demokratier som USA. Trumps hot om att slänga Clinton I fängelse stärker knappast förtroendet för honom hos osäkra väljare och dessutom visar det att han har väldigt liten förståelse för vilken makt en president faktiskt har.
Clinton hanterade frågorna om innehållet i de hackade e-mailen dåligt, speciellt i frågan om hon, så som det antyddes i mejlen, har en ”offentlig” politisk åsikt och en ”privat” politisk åsikt. Istället för att svara direkt på frågan så började hon svamla om Abraham Lincon. Clinton borde tagit tillfället i akt att försöka stärka sin trovärdighet genom att vara ärlig mot väljarna.
Sparade det roligaste till sist
Den roligaste frågan kom sist. En i publiken frågade om de båda kandidaterna ändå hade en bra sak att säga om varandra. Clinton får svara först och säger, något motvilligt, att hon beundrar Trumps barn. Trump svarar att han beundrar Clinton för att hon inte ger upp, för att hon är en kämpe. Sen är debatten slut. De sista orden som ringer i tystnaden och som tittarna kommer ihåg är alltså att Trump berömmer Clinton, fast han tidigare har ifrågasatt hennes uthållighet och hälsa. Vi tror knappast att Trump är glad över att det sista som sades i den andra presidentkandidatdebatten är hans beröm till Clinton.
Vem vann?
Så vem vann egentligen debatten? I detta lågvattenmärke så har vi svårt att utlysa en vinnare, ingen av kandidaterna lyckades nog övertyga några andra än sina egna anhängare. Men måste vi välja så skulle vi säga att Hillary Clinton vann på poäng. Hon lyckades vid några få tillfällen låta som en möjlig president.
Bäst: Publikens och väljarnas frågor – de var välformulerade och spännande. När en muslimsk kvinna i publiken ställer sig upp och frågar hur kandidaterna planerar att hantera den växande islamofobin i USA så väljer Clinton att gå fram till henne och svara henne ansikte mot ansikte, medan Trump vänder ryggen mot henne och riktar sig till moderatorerna och kamerorna.
Sämst: Att ingen av kandidaterna valde att verkligen svara sakligt och utförligt på frågorna. Att Trump tyckte att hans grova sexistiska uttalanden inte var lika illa som det IS gör och att han därför inte behöver be om ursäkt – och att Bill Clinton dessutom ändå var värre på sin tid. Att Hillary Clinton inte svarade ärligt på frågan om innehållet i hennes läckta e-mails.
Den tredje och sista debatten hålls natten mellan den 18 och 19 oktober. Du kan följa den tillsammans med Elinor i Expressen TV. Det lär ju inte bli värre än det vi fick se den här gången. Eller?
/Falkman Råd&Retorik (bakom skämskudden)