Trumps tal till kongressen – storhetsvansinne eller en del av en retorisk konspiration?

Natten till 1 mars svensk tid höll President Donald Trump sitt första tal till kongressen. Talet varade i ca 1h och var, i många delar, retoriskt genialiskt!

Jag ska försöka reda ut och förklara varför. Håll ut!

Bildresultat för Trump adress congress

Talarens grundförutsättningar

Det första en talare måste fråga sig själv innan hen ställer sig upp och håller tal är: VAD är det jag vill säga och till VEM? Detta kan låta simpelt, men är många gånger bland det svåraste i processen med att jobba fram ett tal. Många gånger så är det så mycket man vill säga och gärna träffa så många som möjligt. Risken är då ofta att talet blir luddigt, oprecist och att ingen känner sig träffad.

Trumps tal var ju ett tal till Kongressen, men egentligen var det ett tal till det amerikanska folket. Men inte hela det amerikanska folket – Trump talade till de som hade valt honom och de som var/är osäkra på honom. Han kommer aldrig nå de övertygade Demokraterna som hatar honom och det vet han. Det har han vetat sedan dag ett när hans kampanj började, han har hela tiden riktat sig till de som redan tycker som han eller är osäkra. Det är en av de bidragande orsakerna som gjorde att han blev vald till president.

VAD var det Trump ville säga i nattens tal och VEM talade han till? Jag tror att det är så enkelt som att han ville signalera ”Ni som röstade på mig, ni har valt rätt man. Jag kommer göra allt bra igen. Ge mig bara lite tid och förtroende så ska ni få se…” Här är det bra att förtydliga att målgruppen är alltså inte du och jag, EU, Världen eller hela USA.

Om en talare lyckas nå sin målgrupp med ett övertygande budskap – så har hen lyckats – ur ett retoriskt perspektiv.

Enligt en undersökning som CNN gjort så anser 7 av 10 av de tillfrågade att talet gjorde att de kände sig mer optimistiska inför vilken i vilken riktning USA är på väg. Så Mission accomplished för President Trump så långt. Men vad är det som gör att han lyckas?

Låt oss gå tillbaka till den 20 januari 2017.

Jag var på plats i Washington i januari när Trump höll sitt installationstal och jag var så förvirrad efteråt. Han höll inte alls det typ av tal som jag trodde att han skulle hålla. Han var mörk och hotfull, han citerade inga tidigare presidenter, han målade upp USA som utblottat, rånat på sina rikedomar och liknade delar av landet med en kyrkogård där de gamla rostiga fabrikerna var utströdda som gravstenar. Det var först nu, när jag lyssnade till Trumps tal till kongressen, som jag förstod vad syftet med installationstalet var. Som polletten trillade ner. Jag vågar nog påstå att installationstalet och detta tal till kongressen skrevs samtidigt, eller i alla fall med en tydlig plan att fungera som en tvåstegs-raket.

Sanning eller sannolikhet?

Låt mig förklara. Under hela Trumps presidentvalskampanj talade och argumenterade han för att USA är på dekis, det finns inga jobb, medelklassen har inga pengar, illegala invandrare flödar in i landet och söndrar samhället, de samarbetsavtal som undertecknats suger ut pengar ur USA, amerikanska producenter flyttar sin produktion utomlands på bekostnad av det amerikanska folket etc etc – detta är/var en inte helt sann bild av USA – MEN hans målgrupp kände igen sig i den. De amerikaner som han talade till såg sig om kring och sa ”ja, här i Detroit stämmer det”. Trump lovade att ändra på detta om han blev president. Tillräckligt många kände igen sig i bilden och trodde på honom – därför blev han vald. ”Men sanningen då sanningen!?” skanderade världen och medierna i USA. ”Han ljuger ju – titta han ljuger!!!” och så skrevs det spaltkilometer om faktakontroller och hur mycket Trump ljuger. Men, övertygande retorik handlar inte om sanning – det handlar om sannolikhet! Talar du på ett sätt så att din målgrupp tycket att det du säger låter sannolikt så har du lyckats retoriskt. För retorik handlar om att övertyga – inte att tala sanning. Om en talare lyckas nå sin målgrupp med ett övertygande budskap – så har hen lyckats ur ett retoriskt perspektiv.

Vad är problemet och vem kan göra nåt åt det?

Så Trump blev vald, bland annat, för att han lyckades övertyga sin målgrupp om att USA hade stora problem och att han och bara han var lösningen på dessa. Trump lyckades på ett effektivt sätt måla upp en hotbild av var USA är och var på väg.

Detta är en nyckel till god argumentation. Du kommer aldrig lyckas övertyga dina kunder/väljare/medarbetare att gå med på ditt förslag till lösning på ett problem om ni inte först är överens om att det finns ett problem.

Trump lyfte/förstorade/hittade på/förstärkte/underblåste problem i USA och målade upp en så övertygande hotbild att tillräckligt många amerikaner tänkte ”ja hu, vi är på väg mot undergång, vad ska vi göra?!” Trump lyckades också övertyga väljarna om att han var den enda som lyssnade på dem och tog dem på allvar – därför vände sig väljarna till Trump för räddning/frälsning. Helt enligt planen – oavsett om det var sant eller inte.

Hotbild och prinsfrälsare

Trumps installationstal var kronan på verket i hotbilden om USA på ruinens brant. Där slog han in spiken en gång för alla och målade upp en mörk, förebådande, dystopisk bild av ett USA på väg mot apokalypsen.

Bildresultat för trump inauguration speech

I installationstalet sa han orden som kommer gå till historien: ”This American carnage stops right here and stops right now” – Detta amerikanska blodbad slutar här och det slutar nu ” Här har han fått sin målgrupp till desperationens rand, genom hela kampanjen fram till installationstalet. Ingen i målgruppen tvivlar längre på att USA håller på att gå under. Detta är också vändpunkten för Trumps retorik. Han ska ändra på allt detta och göra USA fantastiskt igen. Och han beskriver sig själv som den ädla prinsen i sagan som vi alla läst om och längtat efter ” Jag kommer att kämpa för er med varje andetag i min kropp – och jag kommer aldrig, aldrig göra er besvikna…..Så till alla amerikaner, i varje stad i när och fjärran, små som stora, från berg till berg, och från hav till hav, höra dessa ord: Ni kommer aldrig mer bli ignorerade…”

Installationstalet del II – räddningen!

Nu äntligen till kopplingen till talet till Kongressen natten mot den 1 mars (eller närmare bestämt talet till Trumps väljare och de osäkra). Detta tal var mycket mer positivt, Trump citerade tidigare presidenter, talade om enighet och samarbete både i USA och med de allierade. Detta talet är en fortsättning på installationstalet på det sättet att han är färdig med målandet av hotbilden, den är ”alla” redan överens om nu grundar han och söker accept för de förändringar han håller på att genomföra. Förändringar som är och kommer vara kontroversiella, okonventionella och kosta mycket mycket pengar. Det han indirekt säger är: ”ok, jag ska rädda USA, men det krävas hårda tag och kommer inte alltid vara bekvämt, men kom ihåg vart vi är på väg annars….” och så dinglar har med hotbilden av ett USA nära undergång framför befolkningen igen. Talet till kongressen liknade på många sätt mycket mer det politiska pep-talk jag hade förväntat mig av installationstalet. Och jag förstår nu hur de hänger ihop.

I talet till kongressen så har prinsen räddat kungariket och ska nu ställa allt till rätta igen. ” Ett nytt kapitel av amerikansk storhet börjar nu. En ny nationell stolthet sveper över vår nation. Och en ny våg av optimism gör att omöjliga drömmar hamnar inom räckhåll.”

För att övertyga sina väljare om att de valt rätt man så säger han: ”..Men då de tysta röster blev en högljudd kör – tusentals medborgare talade nu ut tillsammans, från städer små och stora, hela vårt land. Slutligen blev kören en jordbävning – och folket visade sig i tiotals miljoner, och de var alla förenade i ett mycket enkel, men avgörande krav, att Amerika måste sätta sina egna medborgare först … bara då, kan vi verkligen göra Amerika fantastiskt igen!” Detta är också ett sätt för Trump att skaffa sig själv handlingsutrymme. Han visar att han lyssnar på sina väljare och ska uppfylla deras önskemål och på detta sätt kan han alltid försvara impopulära beslut med: ”jag gör det för er”.

Prinsen lovar guld och gröna skogar

Han går över till att beskriva allt han ska gör för USA och det är ingen måtta på guld och gröna skogar-löftena. Jobben och industrierna ska tillbaka, drogerna ska stoppas, militären ska få resurser, infrastrukturen ska byggas upp, försummade städer ska få hopp, veteraner ska få resurser, muren ska byggas, gränserna ska stärkas med mera, med mera. Han räknar upp en lång lista på vad han redan har gjort för det amerikanska folket så långt för att uppfylla sina löften. Amerikanska medier var snabba med att påvisa att hans tal innehåller faktafel och att han tar åt sig äran för beslut som fattades innan han tillträdde.

Bildresultat för king and kingdom cartoon

Men vad spelar det för roll? Retorik handlar ju om sannolikhet och inte sanning, det lärde vi oss under presidentvalskampanjen. Trump ljög mycket, Clinton ljög mindre – väljarna bryr sig inte om sanning. För om en talare lyckas nå sin målgrupp med ett övertygande budskap – så har hen lyckats retoriskt. Eftersom 7/10 ser positivt på USAs utveckling och tillskriver det Donald Trump – så lyckas har övertyga om sin egen excellens.

Att köpa sig fri från skuld

Trump gör ytterligare retoriska genidrag. Han har fått mycket kritik, både i USA och från resten av världen för sitt införande av inreseförbud till USA från 7 länder. I samband med Oscarsgalan bar många ett blått band som protest, bland annat, mot detta och jag såg samma band fäst på flera i publiken i kongressen när Trump höll sitt tal.

I talet säger han: ”Samtidigt har min administration besvarat bönerna från det amerikanska folket gällande invandring och gränssäkerheten. Genom att slutligen upprätthålla våra immigrationslagar…” Snillet Trump köper sig fri från skuld, det vad inte han som kom på och införde detta för att han ville, utan han gjorde det för att det amerikanska folket bönade och bad om det och han lyssnar på folket och vill ge dem det dem önskar. Alltså står han utan skuld.

Trump återkommer ofta till att han vill hålla sina löften till det amerikanska folket, som för att plantera och grunda för att de beslut han kommer fatta må vara impopulära hos några – men han gör det för folket och kan därför inte klandras.

Han ser också till att köpa sig tid. ”Ikväll, samtidigt som jag beskriver vårt lands nästa steg, måste vi ärligt erkänna de omständigheter vi ärvt. Nittiofyra miljoner amerikaner är utanför arbetsmarknaden. Över 43 miljoner människor lever i fattigdom, och över 43 miljoner amerikaner lever på matkuponger. Mer än 1 av 5 personer i deras mest arbetsföra ålder arbetar inte. Vi har den tyngsta finansiella återhämtningen i 65 år. Under de senaste 8 åren har den tidigare administrationen dragit på sig mer nya skulder än nästan alla andra tidigare presidenter tillsammans. Vi har förlorat mer än en fjärdedel av våra tillverkningsjobb sedan NAFTA godkändes, och vi har förlorat 60.000 fabriker sedan Kina gick med i Världshandelsorganisationen 2001. Vårt handelsunderskott i varor med världen förra året var nästan 800 miljarder $ dollar. Och utomlands, har vi ärvt en rad tragiska utrikespolitiska katastrofer.” Här ser vi en sammanfattning av hotbilden igen, den hotbilden som kanske inte är sann, men som väljarna tycket låter sannolik. Trump sammanfattar detta för att återigen göra det klart för sin målgrupp att det kommer krävas tid, pengar och kontroversiella beslut för att ”lösa” detta. Och om han inte lyckas så var det ju ändå inte hans fel, han ”ärvde” ju problemet.

Passar bollen till Demokraterna

Den tidigare Obama-administrationen kritiserades för att de inte fick något gjort och att de inte lyckades samarbeta med Republikanerna. Detta har Trump listigt fångat upp och passar samarbetsbollen till Demokraterna på två ställen och bäddar för att om de inte lyckas är det Demokraternas fel – för han vill samarbeta och att Demokraterna då inte har medborgarnas bästa för ögonen. ” Att lösa dessa, och så många andra angelägna problem, kommer att kräva arbete över partigränserna….” ” Om vi låter oss styras mot de amerikanska medborgarnas välbefinnande så tror jag republikaner och demokrater kan arbeta tillsammans för att uppnå ett resultat som har undgått vårt land i årtionden…”

Renomè-snyltning

Trump citerar de tidigare presidenterna Lincon och Eisenhower. Något jag hade förväntat mig av installationstalet. Men eftersom jag ser detta tal till kongressen som installationstalet del II, så passar de väl in. Att citera en välrenommerad person/tänkare är ett vanligt knep inom retoriken, talaren kan på detta sätt ”låna” något av den citerades intelligens/stjärnglans och samtidigt visa sig påläst. Eftersom Trump är politiskt oerfaren så är det därför ett bra val av honom att ”sno lite erfarenhet och credd” från två mycket respekterade tidigare presidenter genom att citera dem.

Pars – pro – toto

En retorisk figur Trump använder sig av flera gånger i talet heter ”Pars pro Toto” och betyder – del av helhet. Denna används ofta när talaren vill konkretisera något och lyfter fram ett exempel för att illustrera sin poäng. Trump lyfte fram Harley Davidson som exempel på amerikanska företag som beskattas orimligt (enligt honom) högt när de exporterar sina varor utomlands. En krigsänka hade bjudits in och Trump hyllade hennes mans insatser heroiska insatser genom att säga ” Ryans arv etsas in i evigheten. För som Bibeln lär oss, finns det ingen större kärlekshandling än att fastställa sitt liv för sina vänner. Ryan fastställs sitt liv för sina vänner, för sitt land, och för vår frihet — vi kommer aldrig att glömma honom” Och när änkan inte kan hålla tårarna tillbaka så lägger Ivanka Trump omtänksamt sin hand på hennes arm. Om Ivankas placering var genomtänkt – absolut! Om de hade räknat med att änkan skulle börja gråta så att Ivanka får visa att hon är en empatisk fru och moder – självklart! Syniskt eller bara välorganiserat och välplanerat – effektivt är det i alla fall.

2017-03-01

 

Att enas mot en gemensam fiende

Under de senaste åren har organisationen Black Lives Matter demonstrerat ljudligt mot bland annat polisens systematiska brutalitet och våld mot svarta. Organisationen har fått mycket stöd runt om i USA och världen. Under presidentvalskampanjen ansåg många att Trump tog avstånd från detta och ställde sig på polisens sida. Under Trumps installation i Washington såg jag många högljudda demonstrationer mot Trump från just Black Lives Matter anhängare.

afp-m6853

Trvoice1n-3-webump lyckades mycket skickligt och diskret att adressera denna splittring i talet till kongressen. Han lyfte fram två exempel i publiken, två polisänkor vars män hade dödats i tjänsten och en svart man vars son hade mördats. Det som de hade gemensamt var att mördarna var illegala invandrare. På detta sätt lyckades Trump förena dem som offer på samma nivå med samma sorg, enade mot den gemensamma fienden – illegala invandrare.

För att ytterligare understryka att polisen inte är fienden och försöka överbygga klyftan sa han följande: ” Polis och sheriffer är medlemmar i vårt samhälle. De är vänner och grannar, de är mödrar och fäder, söner och döttrar – och de lämnar kära varje dag som oroar om de ska komma hem välbehållna.”

Ett slut värdigt en Hollywood-film

Slutet på Trumps pep-talk, ursäkta, tal till kongressen hade varit en värdig avslutning på filmer som Braveheart, I döda poeters sällskap, Remember the Titans, Indipendence day, ja egentligen vilken film som helst med ett skollag som ska överkomma svårigheter och som peppas av coachen i omklädningsrummet i halvtid. Titta bara – från 59.44.

“The time for small thinking is over. The time for trivial fights is behind us. We just need the courage to share the dreams that fill our hearts. The bravery to express the hopes that stir our souls. And the confidence to turn those hopes and dreams to action. From now on, America will be empowered by our aspirations, not burdened by our fears —inspired by the future, not bound by the failures of the past —and guided by our vision, not blinded by our doubts. I am asking all citizens to embrace this Renewal of the American Spirit. I am asking all members of Congress to join me in dreaming big, and bold and daring things for our country. And I am asking everyone watching tonight to seize this moment and –Believe in yourselves.Believe in your future. And believe, once more, in America. Thank you, God bless you, and God Bless these United States.”

Donald Trump har levererat ett mycket välformulerat och välregisserat tal till kongressen eller installationstalet del II. Han har köpt sig tid, utrymme, good will och möjligheten att genomföra impopulära beslut, i princip vad som helst – för USAs bästa och de amerikanska medborgarnas skull – för att han har lyssnat på dem och vill hålla sina löften. Och för mig så verkar det som om att retoriken och strategin är mycket mer välorganiserad, välplanerad och utspekulerad än vad som först antagits.

/ Elinor Falkman Falkman Råd&Retorik

No posts yet...