Under söndagskvällen var det dags för partiledardebatt i SVT. Alla åtta riksdagspartier fanns på plats i SVTs studio då frågor som skolan, integration, flyktingpolitik, klimatet och säkerhetspolitik skulle diskuteras. Vi har utvärderat debatten och tittat på hur partiledarna klarade av uppgiften ur ett retorisk perspektiv.
Svenska debatterna har de senaste åren följt samma linje som svensk politik i allmänhet. Två tydliga block, en rasist i rummet som ingen vill ha att göra med, stora ytterligheter och en oerhört uppskruvad ton. Efter Björklunds utspel i veckan där han öppnade upp för ett framtida samarbete med Socialdemokraterna fanns ändå en viss förväntan i luften, i alla fall hos oss. Skulle partiledarna våga närma sig varandra? Skulle blockgränserna suddas ut, eller i alla fall göras lite mer otydliga? Det korta svaret är nej. Vi har fortsatt två tydliga block i Sverige och ett tag till kommer nog SD hållas utanför makten.
En positiv utveckling som vi ser det är att partiledarna den här debatten i mindre utsträckning upprepade inövade one-liners tills man som tittare vill slita av sig öronen. Alla partiledare verkar ha övat på att faktiskt svara på frågor, något vi väljare naturligtvis tackar för. Formatet bjuder in till både käbbel, trams och vuxna människor som pratar i munnen på varandra, men just ikväll var ändå partiledarna ganska duktiga på att vänta på sin tur att snacka. Men vem klarade sig egentligen bäst? Här är våra betyg:
Stefan Löfven (S) 
Debattformatet har inte varit Löfvens styrka tidigare och även om han börjar bli marginellt varmare i kläderna så var kvällens framträdande ingen succé. Han känns ofta stressad, svarar otydligt på frågor och säger egentligen ingenting som man kommer ihåg eller som står ut. Pratar i floskler.
Bäst: När han är tydlig mot Jimmie Åkesson och kallar SD för rasister och nazister.
Sämst: Otydligheten och otrevligheten mot Anna Kindberg Batra, inte minst när han förminskande säger ”du är ju egentligen en intelligent person”. Onödig.
Gustav Fridolin (MP)
Åsa Romson har inte övertygat i tidigare debatter och nog måste alla som hoppas på framgångar för Miljöpartiet blivit glada när det återigen var Gustav Fridolins tur att föra partiets talan. ”Självförtroende, kontroll och framåtanda” var enligt Fridolins egna fusklapp det han satsade på, men hur bra gick det? Vi tyckte att Fridolin kändes för bakåtlutad, för avslappnad, nästan lite loj. Brinner till när han pratar klimat.
Bäst: Känns påläst och förberedd, lugn och trygg.
Sämst: Energinivån. Ibland blir lugnet nästan såsigt, sövande.
Jonas Sjöstedt (V)
Sjöstedt har alltid varit bra i debatter. Tydligt ideologisk, förberedd, knivskarp. Ofta har det också varit han (tillsammans med Hägglund) som stått för de humoristiska inslagen, ofta samtidigt som han ifrågasätter Jimmie Åkesson. Trots att han inte alltid når hela vägen fram så briljerar han i det som är Vänsterpartiets hjärtefrågor. Går på alla partier, inklusive S och MP. Imponerande.
Bäst: När han med tårar i ögonen pratar om sina barn, flyktingfamiljer och Sveriges asyllagar. Genuint, känslosamt och uppfriskande.
Sämst: I ordväxlingar har han en tendens att bli lite otydlig och tappa bort sig. Märktes inte minst när han avkräver svar av Björklund om Nato – trots att Björklund svarat på frågan tre gånger.
Jimmie Åkesson (SD)
Kanske har den senaste tidens skandaler fått Åkesson ur balans. En annars så stark retoriker faller under större delen av kvällen platt. Jimmie Åkesson känns nervös, fumlig, dåligt förberedd och pressad. Beter sig aggressivt när han blir utmanad. Det som är tänkt att bli hans stora gest – utrullningen av en lista med skandaler kopplade till Socialdemokraterna – faller bokstavligt talat lika platt som han själv.
— Philip Barnard (@fantomphilip) 9 oktober 2016
Bäst: Inte mycket ikväll. Han får in sitt förslag om en folkomröstning gällande medlemskap i Nato. Det är det enda han lyckas med under kvällen.
Sämst: Det mesta är dåligt, men hans svar på tal till Ebba Busch Thor tar priset. Att svara ”mmmm” när man påminns om att ens partimedlemmar varit rasistiska och antisemitiska är under all kritik.
Ebba Busch Thor (KD)
De som varit oroliga för att Ebba Busch Thor inte ska kunna fylla Hägglunds skor kan efter kvällens debatt andas ut. Hon är påläst, saklig, ber om tydliga svar och ger det samma själv.
Bäst: När hon trycker dit Jimmie Åkesson.
Sämst: Hennes exempel ur verkligheten känns lite lösrykta och forcerade.
Jan Björklund (L)
Har uppenbarligen identifierat Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt som en fiende, någon man vill trycka dit och måla upp som ett hot mot Sverige. Tar varje chans han får att rikta udden mot partiet. Är överlag lugn i debatten, det märks att han varit med ett tag. Erfarenheten lyser igenom. Det gör honom trygg, om än inte bländande.
Bäst: Står stadigt när det debatteras Nato, även när Jonas Sjöstedt försöker sätta honom på pottan. Rätt rolig vid ett par tillfällen, inte minst här:
Försöka går ju pic.twitter.com/0QJ6hwik6n
— Tom Jerry Boman (@tomjerryboman) 9 oktober 2016
Sämst: Är aldrig riktigt dålig, men kanske heller aldrig fantastisk. Jämntjock.
Annie Lööf (C)
Kvällens stjärna. Lööf känns mer statsministermässig än Anna Kindberg Batra och Stefan Löfven och har stenkoll på både på sitt eget parti och på de andra. Retorisk lyser hon klart ikväll. Lööf är kunnig, påläst och engagerad.
Bäst: Allt. Debattekniskt överlägsen, ger alltid svar på tal utan att förminska eller håna sina motståndare.
Sämst: Annie Lööf håller en hög nivå debatten igenom. Blir aldrig dålig.
Anna Kinberg Batra (M)
Precis som Löfven kämpar hon med formatet. Kindberg Batra vill framstå som en framtida statsminister och går därför ständigt till attack. Som åhörare kan det bli lite tröttsamt. Ur ett retoriskt perspektiv skulle det nog vara bra att lägga lite mer krut på att presentera sin egen politik och lite mindre på att kritisera regeringens.
Bäst: ”Nolltolerans mot underleverans” säger Kindberg Batra när hon pratar om Moderaternas vision för skolan. Snygg retorisk stilfigur.
Sämst: Fokuset.
Missade du debatten? Se den i sin helhet här!
/Falkman Råd & Retorik