Natten till 1 mars svensk tid höll President Donald Trump sitt första tal till kongressen. Talet varade i ca 1h och var, i många delar, retoriskt genialiskt!

Jag ska försöka reda ut och förklara varför. Håll ut!

Talarens grundförutsättningar

Det första en talare måste fråga sig själv innan hen ställer sig upp och håller tal är: VAD är det jag vill säga och till VEM? Detta kan låta simpelt, men är många gånger bland det svåraste i processen med att jobba fram ett tal. Många gånger så är det så mycket man vill säga och gärna träffa så många som möjligt. Risken är då ofta att talet blir luddigt, oprecist och att ingen känner sig träffad.

Trumps tal var ju ett tal till Kongressen, men egentligen var det ett tal till det amerikanska folket. Men inte hela det amerikanska folket – Trump talade till de som hade valt honom och de som var/är osäkra på honom. Han kommer aldrig nå de övertygade Demokraterna som hatar honom och det vet han. Det har han vetat sedan dag ett när hans kampanj började, han har hela tiden riktat sig till de som redan tycker som han eller är osäkra. Det är en av de bidragande orsakerna som gjorde att han blev vald till president.

Så VAD var det Trump ville säga i nattens tal och VEM talade han till? Jag tror att det är så enkelt som att han ville signalera ”Ni som röstade på mig, ni har valt rätt man. Jag kommer göra allt bra igen. Ge mig bara lite tid och förtroende så ska ni få se…” Här är det bra att förtydliga att målgruppen är alltså inte du och jag, EU, Världen eller hela USA.

Om en talare lyckas nå sin målgrupp med ett övertygande budskap – så har hen lyckats – ur ett retoriskt perspektiv.

Enligt en undersökning som CNN gjort så anser 7 av 10 av de tillfrågade att talet gjorde att de kände sig mer optimistiska inför vilken i vilken riktning USA är på väg. Så Mission accomplished för President Trump så långt. Men vad är det som gör att han lyckas?

Låt oss gå tillbaka till den 20 januari 2017.

Jag var på plats i Washington i januari när Trump höll sitt installationstal och jag var så förvirrad efteråt. Han höll inte alls det typ av tal som jag trodde att han skulle hålla. Han var mörk och hotfull, han citerade inga tidigare presidenter, han målade upp USA som utblottat, rånat på sina rikedomar och liknade delar av landet med en kyrkogård där de gamla rostiga fabrikerna var utströdda som gravstenar. Det var först nu, när jag lyssnade till Trumps tal till kongressen, som jag förstod vad syftet med installationstalet var. Som polletten trillade ner. Jag vågar nog påstå att installationstalet och detta tal till kongressen skrevs samtidigt, eller i alla fall med en tydlig plan att fungera som en tvåstegs-raket.

Sanning eller sannolikhet?

Låt mig förklara. Under hela Trumps presidentvalskampanj talade och argumenterade han för att USA är på dekis, det finns inga jobb, medelklassen har inga pengar, illegala invandrare flödar in i landet och söndrar samhället, de samarbetsavtal som undertecknats suger ut pengar ur USA, amerikanska producenter flyttar sin produktion utomlands på bekostnad av det amerikanska folket etc etc – detta är/var en inte helt sann bild av USA – MEN hans målgrupp kände igen sig i den. De amerikaner som han talade till såg sig om kring och sa ”ja, här i Detroit stämmer det”. Trump lovade att ändra på detta om han blev president. Tillräckligt många kände igen sig i bilden och trodde på honom – därför blev han vald. ”Men sanningen då sanningen!?” skanderade världen och medierna i USA. ”Han ljuger ju – titta han ljuger!!!” och så skrevs det spaltkilometer om faktakontroller och hur mycket Trump ljuger. Men, övertygande retorik handlar inte om sanning – det handlar om sannolikhet! Talar du på ett sätt så att din målgrupp tycket att det du säger låter sannolikt så har du lyckats retoriskt. För retorik handlar om att övertyga – inte att tala sanning. Om en talare lyckas nå sin målgrupp med ett övertygande budskap – så har hen lyckats ur ett retoriskt perspektiv.

Vad är problemet och vem kan göra nåt åt det?

Så Trump blev vald, bland annat, för att han lyckades övertyga sin målgrupp om att USA hade stora problem och att han och bara han var lösningen på dessa. Trump lyckades på ett effektivt sätt måla upp en hotbild av var USA är och var på väg.

Detta är en nyckel till god argumentation. Du kommer aldrig lyckas övertyga dina kunder/väljare/medarbetare att gå med på ditt förslag till lösning på ett problem om ni inte först är överens om att det finns ett problem.

Trump lyfte/förstorade/hittade på/förstärkte/underblåste problem i USA och målade upp en så övertygande hotbild att tillräckligt många amerikaner tänkte ”ja hu, vi är på väg mot undergång, vad ska vi göra?!” Trump lyckades också övertyga väljarna om att han var den enda som lyssnade på dem och tog dem på allvar – därför vände sig väljarna till Trump för räddning/frälsning. Helt enligt planen – oavsett om det var sant eller inte.

Hotbild och prinsfrälsare

Trumps installationstal var kronan på verket i hotbilden om USA på ruinens brant. Där slog han in spiken en gång för alla och målade upp en mörk, förebådande, dystopisk bild av ett USA på väg mot apokalypsen.

I installationstalet sa han orden som kommer gå till historien: ”This American carnage stops right here and stops right now” – Detta amerikanska blodbad slutar här och det slutar nu ” Här har han fått sin målgrupp till desperationens rand, genom hela kampanjen fram till installationstalet. Ingen i målgruppen tvivlar längre på att USA håller på att gå under. Detta är också vändpunkten för Trumps retorik. Han ska ändra på allt detta och göra USA fantastiskt igen. Och han beskriver sig själv som den ädla prinsen i sagan som vi alla läst om och längtat efter ” Jag kommer att kämpa för er med varje andetag i min kropp – och jag kommer aldrig, aldrig göra er besvikna…..Så till alla amerikaner, i varje stad i när och fjärran, små som stora, från berg till berg, och från hav till hav, höra dessa ord: Ni kommer aldrig mer bli ignorerade…”

Installationstalet del II – räddningen!

Nu äntligen till kopplingen till talet till Kongressen natten mot den 1 mars (eller närmare bestämt talet till Trumps väljare och de osäkra). Detta tal var mycket mer positivt, Trump citerade tidigare presidenter, talade om enighet och samarbete både i USA och med de allierade. Detta talet är en fortsättning på installationstalet på det sättet att han är färdig med målandet av hotbilden, den är ”alla” redan överens om nu grundar han och söker accept för de förändringar han håller på att genomföra. Förändringar som är och kommer vara kontroversiella, okonventionella och kosta mycket mycket pengar. Det han indirekt säger är: ”ok, jag ska rädda USA, men det krävas hårda tag och kommer inte alltid vara bekvämt, men kom ihåg vart vi är på väg annars….” och så dinglar har med hotbilden av ett USA nära undergång framför befolkningen igen. Talet till kongressen liknade på många sätt mycket mer det politiska pep-talk jag hade förväntat mig av installationstalet. Och jag förstår nu hur de hänger ihop.

I talet till kongressen så har prinsen räddat kungariket och ska nu ställa allt till rätta igen. ” Ett nytt kapitel av amerikansk storhet börjar nu. En ny nationell stolthet sveper över vår nation. Och en ny våg av optimism gör att omöjliga drömmar hamnar inom räckhåll.”

För att övertyga sina väljare om att de valt rätt man så säger han: ”..Men då de tysta röster blev en högljudd kör – tusentals medborgare talade nu ut tillsammans, från städer små och stora, hela vårt land. Slutligen blev kören en jordbävning – och folket visade sig i tiotals miljoner, och de var alla förenade i ett mycket enkel, men avgörande krav, att Amerika måste sätta sina egna medborgare först … bara då, kan vi verkligen göra Amerika fantastiskt igen!” Detta är också ett sätt för Trump att skaffa sig själv handlingsutrymme. Han visar att han lyssnar på sina väljare och ska uppfylla deras önskemål och på detta sätt kan han alltid försvara impopulära beslut med: ”jag gör det för er”.

Prinsen lovar guld och gröna skogar

Han går över till att beskriva allt han ska gör för USA och det är ingen måtta på guld och gröna skogar-löftena. Jobben och industrierna ska tillbaka, drogerna ska stoppas, militären ska få resurser, infrastrukturen ska byggas upp, försummade städer ska få hopp, veteraner ska få resurser, muren ska byggas, gränserna ska stärkas med mera, med mera. Han räknar upp en lång lista på vad han redan har gjort för det amerikanska folket så långt för att uppfylla sina löften. Amerikanska medier var snabba med att påvisa att hans tal innehåller faktafel och att han tar åt sig äran för beslut som fattades innan han tillträdde.

Men vad spelar det för roll? Retorik handlar ju om sannolikhet och inte sanning, det lärde vi oss under presidentvalskampanjen. Trump ljög mycket, Clinton ljög mindre – väljarna bryr sig inte om sanning. För om en talare lyckas nå sin målgrupp med ett övertygande budskap – så har hen lyckats retoriskt. Eftersom 7/10 ser positivt på USAs utveckling och tillskriver det Donald Trump – så lyckas har övertyga om sin egen excellens.

Att köpa sig fri från skuld

Trump gör ytterligare retoriska genidrag. Han har fått mycket kritik, både i USA och från resten av världen för sitt införande av inreseförbud till USA från 7 länder. I samband med Oscarsgalan bar många ett blått band som protest, bland annat, mot detta och jag såg samma band fäst på flera i publiken i kongressen när Trump höll sitt tal.

I talet säger han: ”Samtidigt har min administration besvarat bönerna från det amerikanska folket gällande invandring och gränssäkerheten. Genom att slutligen upprätthålla våra immigrationslagar…” Snillet Trump köper sig fri från skuld, det vad inte han som kom på och införde detta för att han ville, utan han gjorde det för att det amerikanska folket bönade och bad om det och han lyssnar på folket och vill ge dem det dem önskar. Alltså står han utan skuld.

Trump återkommer ofta till att han vill hålla sina löften till det amerikanska folket, som för att plantera och grunda för att de beslut han kommer fatta må vara impopulära hos några – men han gör det för folket och kan därför inte klandras.

Han ser också till att köpa sig tid. ”Ikväll, samtidigt som jag beskriver vårt lands nästa steg, måste vi ärligt erkänna de omständigheter vi ärvt. Nittiofyra miljoner amerikaner är utanför arbetsmarknaden. Över 43 miljoner människor lever i fattigdom, och över 43 miljoner amerikaner lever på matkuponger. Mer än 1 av 5 personer i deras mest arbetsföra ålder arbetar inte. Vi har den tyngsta finansiella återhämtningen i 65 år. Under de senaste 8 åren har den tidigare administrationen dragit på sig mer nya skulder än nästan alla andra tidigare presidenter tillsammans. Vi har förlorat mer än en fjärdedel av våra tillverkningsjobb sedan NAFTA godkändes, och vi har förlorat 60.000 fabriker sedan Kina gick med i Världshandelsorganisationen 2001. Vårt handelsunderskott i varor med världen förra året var nästan 800 miljarder $ dollar. Och utomlands, har vi ärvt en rad tragiska utrikespolitiska katastrofer.” Här ser vi en sammanfattning av hotbilden igen, den hotbilden som kanske inte är sann, men som väljarna tycket låter sannolik. Trump sammanfattar detta för att återigen göra det klart för sin målgrupp att det kommer krävas tid, pengar och kontroversiella beslut för att ”lösa” detta. Och om han inte lyckas så var det ju ändå inte hans fel, han ”ärvde” ju problemet.

Passar bollen till Demokraterna

Den tidigare Obama-administrationen kritiserades för att de inte fick något gjort och att de inte lyckades samarbeta med Republikanerna. Detta har Trump listigt fångat upp och passar samarbetsbollen till Demokraterna på två ställen och bäddar för att om de inte lyckas är det Demokraternas fel – för han vill samarbeta och att Demokraterna då inte har medborgarnas bästa för ögonen. ” Att lösa dessa, och så många andra angelägna problem, kommer att kräva arbete över partigränserna….” ” Om vi låter oss styras mot de amerikanska medborgarnas välbefinnande så tror jag republikaner och demokrater kan arbeta tillsammans för att uppnå ett resultat som har undgått vårt land i årtionden…”

Renomè-snyltning

Trump citerar de tidigare presidenterna Lincon och Eisenhower. Något jag hade förväntat mig av installationstalet. Men eftersom jag ser detta tal till kongressen som installationstalet del II, så passar de väl in. Att citera en välrenommerad person/tänkare är ett vanligt knep inom retoriken, talaren kan på detta sätt ”låna” något av den citerades intelligens/stjärnglans och samtidigt visa sig påläst. Eftersom Trump är politiskt oerfaren så är det därför ett bra val av honom att ”sno lite erfarenhet och credd” från två mycket respekterade tidigare presidenter genom att citera dem.

Pars – pro – toto

En retorisk figur Trump använder sig av flera gånger i talet heter ”Pars pro Toto” och betyder – del av helhet. Denna används ofta när talaren vill konkretisera något och lyfter fram ett exempel för att illustrera sin poäng. Trump lyfte fram Harley Davidson som exempel på amerikanska företag som beskattas orimligt (enligt honom) högt när de exporterar sina varor utomlands. En krigsänka hade bjudits in och Trump hyllade hennes mans insatser heroiska insatser genom att säga ” Ryans arv etsas in i evigheten. För som Bibeln lär oss, finns det ingen större kärlekshandling än att fastställa sitt liv för sina vänner. Ryan fastställs sitt liv för sina vänner, för sitt land, och för vår frihet — vi kommer aldrig att glömma honom” Och när änkan inte kan hålla tårarna tillbaka så lägger Ivanka Trump omtänksamt sin hand på hennes arm. Om Ivankas placering var genomtänkt – absolut! Om de hade räknat med att änkan skulle börja gråta så att Ivanka får visa att hon är en empatisk fru och moder – självklart! Syniskt eller bara välorganiserat och välplanerat – effektivt är det i alla fall.

Att enas mot en gemensam fiende

Under de senaste åren har organisationen Black Lives Matter demonstrerat ljudligt mot bland annat polisens systematiska brutalitet och våld mot svarta. Organisationen har fått mycket stöd runt om i USA och världen. Under presidentvalskampanjen ansåg många att Trump tog avstånd från detta och ställde sig på polisens sida. Under Trumps installation i Washington såg jag många högljudda demonstrationer mot Trump från just Black Lives Matter anhängare.

Trump lyckades mycket skickligt och diskret att adressera denna splittring i talet till kongressen. Han lyfte fram två exempel i publiken, två polisänkor vars män hade dödats i tjänsten och en svart man vars son hade mördats. Det som de hade gemensamt var att mördarna var illegala invandrare. På detta sätt lyckades Trump förena dem som offer på samma nivå med samma sorg, enade mot den gemensamma fienden – illegala invandrare.

För att ytterligare understryka att polisen inte är fienden och försöka överbygga klyftan sa han följande: ” Polis och sheriffer är medlemmar i vårt samhälle. De är vänner och grannar, de är mödrar och fäder, söner och döttrar – och de lämnar kära varje dag som oroar om de ska komma hem välbehållna.”

Ett slut värdigt en Hollywood-film

Slutet på Trumps pep-talk, ursäkta, tal till kongressen hade varit en värdig avslutning på filmer som Braveheart, I döda poeters sällskap, Remember the Titans, Indipendence day, ja egentligen vilken film som helst med ett skollag som ska överkomma svårigheter och som peppas av coachen i omklädningsrummet i halvtid. Titta bara – från 59.44.

“The time for small thinking is over. The time for trivial fights is behind us. We just need the courage to share the dreams that fill our hearts. The bravery to express the hopes that stir our souls. And the confidence to turn those hopes and dreams to action. From now on, America will be empowered by our aspirations, not burdened by our fears —inspired by the future, not bound by the failures of the past —and guided by our vision, not blinded by our doubts. I am asking all citizens to embrace this Renewal of the American Spirit. I am asking all members of Congress to join me in dreaming big, and bold and daring things for our country. And I am asking everyone watching tonight to seize this moment and –Believe in yourselves.Believe in your future. And believe, once more, in America. Thank you, God bless you, and God Bless these United States.”

Donald Trump har levererat ett mycket välformulerat och välregisserat tal till kongressen eller installationstalet del II. Han har köpt sig tid, utrymme, good will och möjligheten att genomföra impopulära beslut, i princip vad som helst – för USAs bästa och de amerikanska medborgarnas skull – för att han har lyssnat på dem och vill hålla sina löften. Och för mig så verkar det som om att retoriken och strategin är mycket mer välorganiserad, välplanerad och utspekulerad än vad som först antagits.

/ Elinor Falkman Falkman Råd&Retorik

I går kväll nåddes vi av nyheten att Hans Rosling, ett år efter att han insjuknat i cancer, har dött. Hans Rosling var en fantastisk människa, kunnig, rolig, allvarlig, hårdnackad, envis och obotligt – men välgrundat – positiv. Vi som jobbar med retorik har så klart sett upp till Rosling under åren, det är svårt att inte göra det till en man som hållit mer än 10 TED Talks. Just TED hyllade Rosling igår genom att släppa den här videon med hans bästa stunder från de olika talen han hållit för organisationen:

Det finns så många fantastiska tal och föreläsningar av och med Rosling att det är svårt att välja ut bara någon eller några favoriter. TED har samlat Roslings bästa tal under parollen ”In momeory of a great man and the numbers he loved”. Jag tycker det sammanfattar Rosling på ett tydligt och fint sätt. ”Siffrorna han älskade”. Den kärleken syns i alla tal Rosling hållit, i alla intervjuer han gett, i alla hans publika framträdanden. I ett BBC-klipp från 2010 lyser det extra starkt när han på fyra minuter förklarar utvecklingen i 200 länder över 200 år. Titta och njut:

För när man kokar ner det så är det det som var Roslings största mission och passion, att på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt förklara, förtydliga och förverkliga data och statistik. I ett samhälle med ett debattklimat som blir mer och mer sannings- och faktaresistent var Hans Rosling den odiskutabla sanningens sista bastion. Kanske är det tydligast illustrerat i klippet från dansk TV när Rosling vägrar gå med på programledarens beskrivning av tillståndet i världen. Han avslutande ord är lika delar självsäkra, kaxiga och tydliga: ”Det är här inget man kan diskutera – jag har rätt och du har fel!”

Men mitt i alla siffror, i all data och all statistik får vi inte glömma människan Hans Rosling. Vi får inte glömma att vara tacksamma att vi fick ta del av allt han hade att erbjuda. Min vän Fanny, läkarstudent själv, beskrev det så här fint på sin Facebooksida:

I en tid där rasisterna vinner mark, Trump ”leder” den fria världen och människors värde och huruvida de förtjänar vår hjälp mäts i kronor och ören får vi inte glömma humanisten Hans Rosling. Han vacklade inte, han backade inte. Det ser vi inte minst från hans tal på Hela Sverige Skramlar där han yttrar en mening som jag önskar att alla människor, oavsett vilka de och och var de kommer ifrån tar med sig i livet:

”Den tiden när vi kunde tjafsa om huruvida man ska stödja flyktingar här eller där är över. Alla människor ska ha hjälp överallt.” 

Minnena är den dödes tröstegåva till de levande, sa min bror nyligen till mig . Låt oss tillsammans låta Hans Roslings minne leva vidare inte bara i hans fantastiska föreläsningar, utan också i hans inställning till andra människor och i hans övertygelse att det alltid är vårt ansvar att hjälpa dem som behöver det.

Vila i frid.

/Johan Falkman, Falkman Råd & Retorik

Galasäsongen är här och nästkommande månad kan vi ”se fram emot” en väldig massa tråkiga tal levererade av en massa svinrika tråkmånsar/skådespelare/musiker. Vi har tidigare varit inne på hur tacktal oftast bara blir oinspirerade listor av namn på folk att tacka. Därför blev vi extra glada när vi såg det här igår:

.@DavidKHarbour just gave the passionate, fiery speech we all needed #SAGAwardspic.twitter.com/OyH005Gqg2

— Kyle Griffin (@kylegriffin1) 30 januari 2017

David Harbour från Netflix-serien Stranger Things  tog tillsammans med sina kollegor emot priset för bästa ensemble och höll det här fantastiska talet. Det finns några lärdomar att ta med sig från talet:

• Förberedelse är alltid nyckeln till framgång. Kolla fusklappen!
• Även skådisar blir nervösa. Kolla fusklappen!
• Levererar man ett tal med tillräckligt mycket passion och engagemang för ett mottaglig publik kan det ibland räcka för att publiken ska älska det man säger. Ska vi vara helt ärliga var jag tvungen att titta på talet ett par gånger innan vi till 100% förstod vad han menade. Men jag ÄLSKADE talet från första tittningen.
• Om man står på en scen tillsammans med någon som börjar prata gör man bäst i att försöka se uppmuntrande ut.  Om det inte går är neutral det näst bästa. Om man istället ser förvånad/förvirrad/förbluffad/förbannad ut om vartannat så kan det sno uppmärksamheten från den som talar. Vi tittar på dig Winona Ryder (gör det ni också).

Vi håller tummarna för att vi får se tal av den här kalibern under kommande galor. Med tanke på allt skit Donald Trump håller på med så tror vi att vi kan räkna med det.

/Falkman Råd & Retorik

Elinor har varit i Washington hela veckan för att följa Trumps installation och de efterföljande protesterna. Efter installationen framträdde Elinor tillsammans med Frida Stranne i Expressen TV för att prata om det som de varit med om. Se inslaget här:

/Falkman Råd & Retorik

Nu på fredag 20 januari är det dags för Trump att sväras in som USA:s 45 president. Elinor kommer vara på plats i Washington och rapportera både för Expressen TV och live på sin egen Twitter.  Följ henne där och se till att ställa frågor om det är något du undrar över!

/ Falkman Råd & Retorik

I söndags fick Selena Gomez ta emot priset som bästa kvinnliga pop-artist på American Music Awards. Detta var Gomez comeback efter att tidigare i år fått ställa in sin stundande världsturné på grund av att hon lider av depression och panikångest.

När Gomez utropades till vinnare gick hon upp på scen och höll det här känslosamma talet:

Vi har tidigare skrivit om skådisars oförmåga att hålla ordentliga tal när de vinner priser på galor. Musiker och artister brukar i vanliga fall verkligen inte vara särskilt mycket bättre. Men Gomez visar verkligen vart skåpet ska stå. Vad är det som skiljer henne från de flesta andra på den här typen av galor?

Svaret är förberedelse, förberedelse, förberedelse. I stället för att gå upp och spela förvånad har Gomez ett tydligt budskap hon vill nå ut med, hon har gjort läxan i förväg och tappar inte tråden. Trots att hon är så tydligt känslosam, trots att hon uppenbarligen är starkt påverkad av det hon varit med om så lyckas hon leverera sitt tal på ett sätt som inte lämnar någon oberörd. Det är väl typiskt att det krävs en ung tjej för att imponera på ett par luttrade retorikkonsulter.

/Falkman Råd & Retorik

ps. Vill du lära hur man förbereder sig och levererar ett tal, en argumentation eller en presentation lika bra som Selena Gomez så är det bara att höra av dig till oss!

I går hände så det som vi inte vågade eller ville tro kunde hända: Donald Trump vann valet och är USA:s nästa president. I minst fyra år kommer världen få vänja sig vid att en rasistisk kvinnohatare är världens mäktigaste man. Hur kunde det bli så här

Elinor listade tre anledningar gårdagens Expressen. Först och främst måste man erkänna att Trump lyckats oerhört bra med att nå sina väljare och att engagera sin kärntrupp. Redan i primärvalen missade vi alla en grundläggande sanning: de som redan från början var Trumpsupportrar skulle aldrig ändra ståndpunkt. Trump kunde kalla mexikaner för våldtäktsmän, muslimer för terrorister, kunde håna kvinnor och alla sina motståndare – ingenting av det spelar någon roll för kärntruppen. Och med kärntruppen av väljare som bas så bara växte och växte Trumps stöd. Nyckeln ligger i problemformuleringen: Make America Great Again. Medan Clinton envist hävdat att USA redan är fantastiskt har Trump fortsatt att hamra in budskapet att något är sönder i  USA, men att han ska laga det. Uppenbarligen håller väljarna med om hans beskrivning.

Trump är också en kandidat för alla som är trötta på ”pk-samhället”, på att man inte får säga vad man känner, på att man måste visa så jävla mycket hänsyn hela tiden. En kandidat som levererat känsloargument, som inte backat upp några av sina påståenden eller löften med ordentlig fakta.

”We will build a wall and we will make Mexico pay for it” är uppenbarligen ett löfte som går rakt in i hjärtat på Trumps väljare och då spelar det liksom ingen roll att det hela faller på sin egen orimlighet och att Mexikos president varit väldigt tydlig med att de absolut inte kommer betala för någon mur. I Trumps värld är känslan allt – logik och fakta kommer alltid komma i andra hand.

Det här hänger också ihop med den sista punkten, något vi skrivit om tidigare här i bloggen:  uppluckringen av sanning. Trump har med lögner, halvsanningar och vaga argument lyckats övertyga tillräckligt många potentiella väljare att det han säger låter sant, känns sannolikt. Då spelar det med retoriken som utgångspunkt ingen roll om han egentligen ljuger. Tillräckligt många har trott på honom och då måste man tyvärr säga att hans retorik har varit lyckat.

Frågan vi ställer oss idag är enkel: hur går man vidare? Hur orkar man? Vi låter Palme få sista ordet.

/Falkman Råd & Retorik

Källkritik och faktakoll var inga stora grejer när jag gick i skolan och skulle söka kunskap. Sveriges största dagstidning var godkänd källa och både vi och lärarna trodde på allt som stod  däri. Behöves djupare insikt fanns ju alltid Nationalencyklopedin, en oomtvistat god källa till kunskap. Vi ifrågasatte inte vem som hade skrivit historieböckerna eller vem det faktiskt var som ens fick möjligheten att skriva historia.

Vinnarna av Retorikmatchen får ta med den åtråvärda Guldmikrofonen hem till klassen och klassrummet

Idag är internet källan till all kunskap, allt du någonsin kan tänkas vilja veta är bara en googling bort. Med jämna mellanrum lyfts det fram hur viktigt det är att lära våra barn och unga (och oss själva också för den delen) att vara källkritiska, ifrågasättande, att kunna se igenom perfekta filterbilder på Instagram och smygsponsrade inlägg i bloggar. Men vilka verktyg ger vi barn och unga? Med vilka metoder ska de syna och ifrågasätta sin omvärld?

Programledare Nassim Al Fakir och Elinor Falkman

Med retorik så klart! Retorik är inte bara ett verktyg för att övertyga andra, det är också en teknik, en metod, ett vaccin för att ifrågasätta och värja sig mot tillfällen då andra försöker påverka oss. Oavsett om det är genom telefonsälj av mobilabonemang, i politikens värld,  på presentationer, genom användning av ”statistik” om invandring och brott, pitcher, erbjudanden, livsstilsreportage om daggvaser och tyger från Svensk Tenn, grooming, musik och Tinder. Vi ska välja och välja bort hela tiden.

Med retorikens hjälp kan vi ge barn en röst att stå upp för sig själv och andra, med retorik lär oss att se igenom knep och analysera vår omvärld. Vi är överens om att alla barn bör lära sig verktyget retorik, tekniken retorik, metoden retorik. Vi är så överens att det till och med skrevs in ett tydligare krav på att eleven ska ha muntliga färdigheter i varje ämne i skolplanen 2011. Något som de flesta pedagoger jag pratat med tolkar som retorik. Fantastiskt, om det inte vore för en liten detalj.  Det lärs fortfarande inte ut på lärarhögskolorna runt om i landet – till pedagogernas stora frustration. Lek med tanken att en lärare skulle försöka lära ut Mandarin utan att kunna Mandarin. Så ser det ut med Retoriken – den ska läras ut utan att först ha lärts in.

Retorikmatchens Programledare (Nassim al Falkir) och jury (Frida Buhre, Elinor Falkman, Jonathan Hörnhagen) fotograferas av en av producenterna Markus Granseth. Bilden tas av den andra producenten Erika Stand-Berglund

Därför är jag så oerhört stolt över att vara delaktig och sitta i juryn i URs Retorikmatchen för fjärde säsongen i rad. Retorikmatchen är en tävling för barn i årskurs sex där hela klassen får förbereda olika typer av tal och muntliga framföranden och sedan skicka två representanter från klassen för att tävla. Uppgifterna är spridda och tänkta att täcka så många områden som möjligt och samtidigt vara knutna till barnens vardag. I årets säsong får vi bland annat höra barnen argumentera för något de vill förändra i sin närmiljö, peppa kompisar att berätta om sina känslor för den de är kära i, redovisa kroppsfunktioner, hylla människorättskämpar och personifiera känslor. Retorikmatchen ger barnen en röst!

Titta på Retorikmatchen hela familjen, lyssna på barnen och prata om det ni ser och hör. Se demokratin blomstra i ännu en generation. Programmet går på Barnkanalen på tisdagar kl 19.25 och även på lördagar kl 11 i P4. Man kan även titta på tidigare säsonger på UR Play. På Retorikmatchens instagramkonto kan ni se bilder och klipp.

/Elinor Falkman, Falkman Råd & Retorik

En av de tidigaste och mest kända retorikerna var en man som hette Gorgias. När jag läste retorik i Uppsala fick vi lära oss att hans lovtal till Sköna Helena förmodligen skrevs för att bevisa en av hans och retorikens viktigaste insikter: retorik handlar inte om sanning. Retorik handlar om sannolikhet. Kan jag få 12.86% av svenska befolkningen att tro på att invandrare utgör ett hot mot ”Sverige” och ”den svenska kulturen” så spelar det ur en retorisk synpunkt ingen roll om jag ljuger och har fel. Så länge mina påstående är sannolika, så länge mina påståenden uppfattas som sanna av de som hör dem så är jag en lyckad retoriker. Det här har extremhögern vetat sedan långt innan Andra världskriget. Det är inget nytt.

Tekniken förändrar allt – även retoriken

Vad som däremot har förändrats i allra högsta grad sedan både Gorgias och Hitlers dagar är hur vi kommunicerar, hur vi tillgodogör oss information och var vi hämtar vår information. Med all teknik vi har att tillgå, med tusen olika sociala informationskanaler där algoritmer styr innehållet så att många av oss bara ta del av saker vi gillar. I den världen blir sannolikhetsbegreppet ännu mer närvarande. Hanif Bali, Moderat riksdagsledamot, la nyligen upp ett redigerat klipp från en debatt på sin Facebooksida. Klippet är redigerat av honom själv och får honom att framstå i bättre dager och hans debattmotståndare i sämre. Gör det här Hanif Bali till en ohederlig debattör? Absolut! Gör det honom till en oärlig människa? Självklart! Gör det honom till en lyckad retoriker? Uppenbarligen! 5600 personer har gillat klippet, 3600 har delat det. Läser man kommentarsfältet är det tydligt att folk tycker att Bali skött sig bra i debatten, att han verkligen tryckt till idioten från den andra sidan. Är klippet sant? Nej. Är det sannolikt? Tydligen. I alla fall för Hanif Balis följare.

Retorik i ett samhälle med tusen sanningar

I podcasten Atladottir och Bjurwald pratade de nyligen om fenomenet ”Post-truth society”. Tesen går ut på att vi är på väg in i ett samhälle där alla skapar sin egen sanning och faktaargumenten inte längre biter på folk. Så länge en person håller något för sannolikt och sen ser en artikel, ett klipp, ett uttalande, en meme, en snap eller lyssnar på en pod som bekräftar detta något så spelar det ingen roll om det visar sig vara falsk. I ett post-truth society skapar vi alla vår egen sanning, en sanning som fakta inte biter på. Min kollega Elinor Falkman pratade om just det här när hon var på Publicistklubben för ett par veckor sedan. Kolla 24 minuter in i klippet:

Ingen är värre än Trump

Donald Trump och hans framgångar är det yttersta bevis för att vi lever i ett post-truth society. Här har vi en man som kandiderar till världens mäktigaste position som gång på gång på gång ljuger. Men det spelar ingen roll.

Om inte klippet övertygar er så kan ni lyssna på senaste avsnittet av podcasten This American Life. De tar upp det faktum att Donald Trump vid en presskonferens den 16 september i år meddelade att han numera tror på det att Barack Obama är född i USA. Det har visserligen varit ett faktum att Obama är född i USA sedan 1961, men eftersom Trump tidigare varit ledande bland de som fört fram konspirationsteorin att Obama skulle vara född utanför USA (och därmed inte skulle kunna bli president) var det här något som krävde en presskonferens. Men Trump skulle inte vara Trump utan att ljuga lite också när han väl öppnar munnen. Under presskonferensen sa han också följande: ”Hillary Clinton and her campaign of 2008 started the birther controversy. I finished it. I finished it. You know what I mean.”.

Det här är 100% falsk. Clintons kampanj startade inte ryktet att Obama var född utanför USA. Inget nytt under solen. Det riktigt intressanta är dock att det i en undersökning ett par dagar senare visade sig att 1/3 av potentiella väljare i Florida var övertygade om att Hillary Clinton startade hela konspirationsteorin. Trump ljög visserligen, men vad gör det när tillräckligt många håller det han sa för sannolikt?

Vad har retoriker för ansvar?

Etik och moral inom retoriken har diskuterats sedan Platon och Aristoteles dagar. Är retoriken ond för att den kan användas för att vilseleda folk? Är retoriken god för att den kan övertyga folk om att göra bra saker? Är retoriken ingetdera, utan bara ett verktyg? Jag vill hävda de sistnämnda och att det är upp till varje enskild person att vara en så etiskt och moraliskt försvarbar människa som det bara går. Vad det nu innebär. Retoriken kan inte beskyllas för det Kent Ekeroth, Hanif Bali eller Donald Trump gör, lika lite som en dator kan beskyllas för lögnerna som sprids på internet. Här blir retoriken snarare ännu viktigare. Retorikkunskap fungerar nämligen också som ett vaccin mot andras försök att lura oss, andras försök att använda retoriken verktyg emot oss. Det, tillsammans med en stor dos källkritik är det enda som kan stå emot lögnerna. Eller som Hans Rosling sa: Det här är ingenting man kan diskutera – jag har rätt och du har fel.

/Johan Falkman, Falkman Råd & Retorik

I går natt hölls den tredje och sista debatten inför presidentvalet den 8 november. Man förväntade sig den smutsigaste och fulaste debatten i världshistorien. Men de som hade ställt klockan, poppat popcorn och sett fram emot all pajkastnings moder blev nog besvikna.

Vi fick de första 40 minuterna se en samlad, lågmäld och saklig Donald Trump som pratade om politiska sakfrågor och vad han står för. Han lyckades nog verkligen nå sina kärnväljare genom att vara tydlig i frågor om abort, invandring och utnämning av domare till högsta domstolen. Vi hade just börjat fundera på om siffrorna kanske skulle börja vända än en gång, dvs att Trump efter denna debatt möjligen kunde knapra in på Hillary Clintons försprång i mätningarna, när något hände. Eller, för att vara mer exakt: Trump hände. När han fick frågan om han skulle acceptera utgången av valet, oavsett vad det må bli, så svarade Trump först svävande och när moderatorn pressade så sa han att ”Vi får se… jag låter er vara nyfikna”.

Trumps retorik kritiseras igen

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Trump anklagades för att vara både odemokratisk och opatriotisk av så väl framträda republikaner, demokrater och vanligt folk. Det har aldrig förut hänt att en presidentkandidat har insinuerat att hen inte kommer acceptera den demokratiska processen. Alla amerikanska tidningar hade detta som förstanyhet dagen efter och Trumps kampanjchef kunde inte ens försöka rädda hans ord i samtal med media dagen efter. Kanske (eller förhoppningsvis beroende på vem man frågar) var detta spiken i kistan för Trumps möjligheter att bli vald till president i november.

Clintons gick för retorisk knockout

Hur skötte sig Clinton då? Jo, hon höll sig på mattan och fick in ett par smällar på sin motståndare. Hon lyckades skickligt (eller slugt beroende på vem man frågar) undvika frågorna om hennes välbetalda tal och mejlskandalen. Hade Trump varit en mer erfaren debattör så hade han naturligtvis inte låtit henne slippa undan så lätt. Han missade flera gånger mer eller mindre öppna mål. Men det är svårt att debattera väl, att hålla egen linje samtidigt som man tar in den andres argument och formulerar motargument. Det krävs teknik, övning och erfarenhet för att bli duktig på att debattera live på det här sättet. Clinton har alla de sakerna, Trump har inga.

Som retoriker så lyssnar man ju efter guldkorn, bevingade ord, snygga vändningar och retoriska stilfigurer. Debatten var tyvärr fattig på detta.
Höjdpunkten var nog när Clinton jämförde hennes och Trumps erfarenheter och ställde de mot varandra på ett mycket effektivt sätt.

“When I was in the Situation Room monitoring the raid that brought Osama bin Laden to justice, he was hosting the Celebrity Apprentice.” 

Elinor var som vanligt med i Expressen TV och kommenterade debatten. Ni kan se hela sändningen här, Elinor är med från 6:30:

/Falkman Råd & Retorik